Jag erkänner; Jag är en tönt!

Ja, jag vet. Jag har alltid försökt att vara som andra. Velat ha samma kläder, samma coola humor och ha samma bra självförtroende. Bullshit!! Hur mycket du än försöker så kommer du alltid att vara dej själv. Det går inte på nåt annat sätt. Din egen personlighet kommer fram, hur du än gör.

Nu på så kallat ”senare år” har jag märkt att jag kan inte dölja det jag alltid har försökt att dölja; jag är ANNORLUNDA!! Och jag är stolt över det!!

Jaja, just nu säger jag det. Men minuterna innan skolan kommer jag att önska att jag kommer att vara cool, svara rätt på frågorna, inte säga fel saker, bla, bla… vilja se ut som henne, vara lika cool som hon/han…
Det går inte att förneka, jag är helt splittrad, jag vill vara så och så. Jag vill ändra det och det, ändå är jag stolt över att vara annorlunda. Hur går det ihop???

Jag är stolt över att jag är feminist, vegetarian, att jag syr kläder, att jag gillar matte och no… What’s the problem?? Om du någonsin mobbar mig (för första gången eller igen) får du en smäll på käften. Jag har kompisar bakom mig som hjälper. Du kommer inte åt mig. Och så är det bara att önska att det där är sant också…

Alla vänner (inga namn nämnda, inga bortglömda) även om vi inte pratar hela tiden längre, jag vet inte vad jag betyder för er längre, men jag älskar er fortfarande. Glöm ALDRIG bort det!! Lova <3…

Ja; Tönt? Javisst. Var stolt att du är annorlunda!