Livet är just nu den värsta bergochdalbanan jag varit med om! Ändå känner jag mig så lugn. Förstår inte att motsatta känslor kan blanda sig så...
I alla fall så har jag fått riktigt bra råd nu och ideérna gör mig bara lugnare och säkrare. Saker kommer som dem kommer. Inte svårare än (jag kommer dock inte tycla att det är lika lätt imorgon säkert, men just nu i alla fall).
Jag vågar inte hoppas, men det gör jag i alla fall. Det är inget jag kan komma ifrån. Det känns så nära, men så långt borta..
Jag tänker ta dagarna som de kommer, försöka i alla fall - jag vill behålla det lugn jag har. Det är en skön känsla, att kunna vara lugn i min lilla bergochdalbana av känslor. Ibland i alla fall.

A

N'ea