Jag tänker sluta hoppas på saker och ting. Sluta hoppas på att andra ska kunna hjälpa eller göra saker bättre.
Hur ska man orka bli besviken på allt, om och om igen? Nej, jag orkar inte med det i alla fall.
Det blir bara värre och värre, för var gång, för var dag som går. Gräver sig in och kommer aldrig ut. Såren har läkt, men det ligger fortfarande där.

Hatar alla dessa tonårsproblem.

Sitter i alla fall hos Samuel. Han har den där förmågan att göra så jag glömmer allt det onda för en stund. Fattar inte hur, men han är en ängel.
Jag sitter hemma hos honom nu i alla fall, kanske ska vi ut lite senare i den stora staden Glanshammar. We'll see.