Jag vet inte varför det har blivit som det blivit. Det känns som om jag får skulden för det hela, något som jag inte ens sett.

Okej, så nu är det såhär. Vi har inte gjort något åt det, det är ingen som vill ha det här (antagligen) men det är inget som hänt. Jag orkar ingenting. Jag orkar inte ens gå i skolan och den personen jag orkar ha runt mig är här av en speciell anledning. En annan anledning. Jag orkar inte jobba på något och det har med mig att göra, ingen annan. Bli inte sårad, för det är verkligen inte personligt, det ahr bara blivit såhär. Ingen av oss är så starka som vi hoppats på.
Du vet sanningen, kom inte och tro något annat, tänk inte att jag inte har känslot kvar i mitt hjärta - det är inte det. Remember that. Annars blir jag sur på riktigt.
Hur det går från här vet jag inte - ingen vet. Jag vet bara att jag vill jobba på mig innan jag jobbar på något annat. Jag orkar inte och klarar inte av mer press än den jag själv lägger på mig. Stöd mig i detta eller gå din väg.

Ja, min är inte på, men bäst så - då slipper jag samtal från en speciell medlem i mitt liv som är fast med på grund av blodsband. Ja, jag är helt osocial i skolan för att jag springer till lektioner eller försvinner. Ja, jag är i princip aldrig inne på msn, jag gör annat med speciellt folk (som de flesta bor i Glanshammar)´, som till exempel glömmer saker jag vil lglömma genom att spela tv-spel och prata.

Jag kommer inte klara det här själv, aldrig. Jag behöver stöd - men jag är krävande, gnällig och trött. Jag vet. Det är inte menat - jag vill må bra. Jag vill vara glad, social och skratta. Orka vara med folk, hålla mina planer. Förlåt.

Det blir bättre. Det komemr bli bättre intalar jag mig själv varje dag, men det blir det inte, inte just nu i alla fall. Tyvärr. Därför kommer dte vara såhär ett tag. Det är inte illa menat.

Det är säkert en massa skit och stavfel i denna text, men det är inget att bry sig om. Jag ville bara få ur dte ur mitt sytem och trycka på publish och lämna det.